en finne i röven

Jag har varit med om mitt livs värsta morgon, för att underdriva det hela. Låt mig berätta! Antal familjemedlemmar i vår röda villa har ju ökat, för ett tag sen så adopterade vi en hund. Fritz heter han, och är ifrån Finland. Han heter alltså inte Fritzl och är ifrån Österriket. Eller, vi är inte helt säkra på den fronten, men vi har ingen källare så vi kan sova lugnt om natten!

För mycket Fritz innan klockan tio! Tillskillnad från en sjuk tonåring, så är den där valpen väldigt pigg och alert på morgonkvisten. Men han kan vara sur för det, tro mig! Och eftersom jag hade blivit väckt av att någon massakrerade en kartong, så var inte mitt humör så mycket bättre. Det blev en riktigt bitchfight på lingontigen. Han skällde. Jag sa nej. Han skällde. Jag sa till honom på skarpen. Han skällde. Jag skrek. Han skällde. Jag visste inte vad jag skulle göra. Han skällde. Pappa kom. Han blev tyst. Pappa gick. Han började skälla igen. (...) Efter att jag gett han gultkort, så gav jag upp och gick där ifrån. PANG! Det kom ifrån vardagsrummet. Ja, helt rätt. Där satt han och åt jord från en kruka han just haft ner. Och PANG. Så steg min feber med tre grader. Jag skrek. Han lyssnade inte. Jag drog ut han ur vardagsrummet. Han skällde. Han sprang tbx. Jag skrek. Han skällde. Pappa kom. Han blev tyst. Pappa gick. Han började skälla igen. Nu när min feber stigit med ytligare 2 grader så hade de nått sin gräns. Han ska ut! HAN SKA UT UR MITT HUS. Dock är det varken min hund eller mitt hus, så jag fick nöja mig med att spänna fast han i lekstugan. Efter att ha städat upp efter hunden så tog jag en lång dusch för att lugna mina nerver. Välbehövligt. Jag kände mig lugn och harmonisk... Och precis när jag är påväg ut ur badrummet, så ropar pappa, 'jag går och hämtar in Fritz nu ja!' 'Åååååhåh, Nej!' . Men Fritz hade precis som jag blivit riktigt lugn. Skönt, då kan jag äntligen äta frukost i lugn och ro... PANG! Neeeeeeeeeeeeej. Jo! Ännu en kruka på golvet. Men. Va nu då. Vart är Fritz? Nämen oj, haha, där är du ju. Jag trodde det var Fredrik Reinfeldt som låg där och såg oskyldig ut med sina hundögon. Sen dess har han varit väldigt lugn. Faktiskt. Jag tror seriöst på att jag skulle klara en karriär som hundtämjare galant!
CRAPOUT
Följ min blogg med bloglovin

RSS 2.0